SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SENKLER, sbst.2, l. SINKLER, n.; pl. = (Rinman Jernförädl. 125 (1772), Dens. 2: 631 (1789)).
Ordformer
(senkler 1772. sinkler (-air) 17721807)
Etymologi
[av t. senkler, elliptiskt för senklerblech (se SENKLERBLECK)]
(†) = SENKLERBLECK. Rinman Jernförädl. 125 (1772). Möller (1807).
Spoiler title
Spoiler content