SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SENKLERBLECK, n.; pl. =.
Ordformer
(senkler- 17721861. sinklair- 17891807)
Etymologi
[av t. senklerblech, av senkler (se SENKLARE) o. blech (se BLECK, sbst.3)]
(†) ett slags tunt, förtent järnbleck (använt till beslag på snörband o. d.); jfr SENKLER, sbst.2 Rinman Jernförädl. 139 (1772). Eneberg Karmarsch 2: 229 (1861).
Spoiler title
Spoiler content