SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SENNAV l. SINNAV, m.
Ordformer
(sennaw 1679. sinnaw 1578)
Etymologi
[av ä. t. sinnaw, sidoform till sinnau, sindau, sindawe (t. sinau), motsv. mlt. sindouwe; av fht. resp. fsax. sin- (se SINNGRÖN) o. (en avledn. av) tou resp. dau (se DAGG, sbst.1), syftande på daggkåpans förmåga att behålla regn- o. daggdroppar i sina bladveck]
(†) växten Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. BOlavi 193 b (1578). Hiärne Suurbr. 83 (1679).
Spoiler title
Spoiler content