SENSATIONALISM sän1saʃωn1alis4m l. -ω1n-, äv. -atʃ-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. sensationalismus, eng. sensationalism; till SENSATIONELL]
(i sht i lärd l. vitter stil) om förkärlek för l. (över)betonande av det sensationella (t. ex. i en framställning). Ett drag af amerikansk sensationalism utmärker .. (predikanten Thomas de Witt Talmages) religiösa förkunnelse. 2NF 28: 358 (1918). Detta sensationalismens tidevarv. DN(A) 1965, nr 224, s. 2.
SAOB
