SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SENSATIONELL sän1saʃωnäl4, äv. -atʃ-, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-el 18901906. -ell 1890 osv.)
Etymologi
[jfr t. sensationell, eng. sensational, fr. sensationnel; till SENSATION. — Jfr SENSATIONALISM]
1) (numera föga br.) som berör (något av) sinnena, sinnlig; jfr SENSATION 1 a. OoB 1893, s. 116. Det starka, sensationela elementet i .. (Ernst Josephsons) konst .. har vid sin sida ett lika starkt emotionelt. Därs. 120.
2) som gör l. väcker (l. är avsedd att göra osv.) sensation (se d. o. 3 a, c); som utgör en sensation (se d. o. 2); uppseendeväckande; stundom närmande sig bet. av förstärkningsord, liktydigt med: utomordentlig, exceptionell, enorm o. d. Idun 1890, s. 338 (om framgång). Alla kommo de överens om att mina kängor voro sensationellt illa medfarna. Ericsson Hundl. 179 (1923). (Polismannen) vädrade en sensationell passionshistoria (i omständigheterna kring en ung flickas förmenta självmord). Bergman JoH 266 (1926). UrDNHist. 1: 301 (1952; om tidningsartikel). jfr O-SENSATIONELL.
Spoiler title
Spoiler content