SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SENSUALIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. sensualist, fr. sensualiste; till SENSUELL o. SENSUALISM]
1) i sht filos. anhängare av sensualism (se d. o. 1) l. av åsikt(er) som hör(a) hemma inom sensualismen. Boström 2: 106 (1838). Helvetius var i både theoretiskt och praktiskt hänseende Sensualist. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). 3NF 6: 1109 (1927).
2) (i sht i vitter stil) med anslutning till SENSUELL 1: person med (stark) böjelse för sinnliga njutningar, sensuell person, vällusting. Hwasser VSkr. 2: 227 (c. 1850). (Skulptören) Rodin är den store sensualisten; han lever i passionen och drömmer om famntaget. Cedercreutz Typ. 1: 87 (1907, 1917). Heinrich Mann är sensualisten bland alla Tysklands moderna erotiker. Küntzel ModTyLitt. 40 (1927).
Spoiler title
Spoiler content