SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEPTIKOPYEMI säp1tikωpy1emi4 l. sep1-, l. septik1-, l. -op-, r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(äv. septico-. -emi 1904 osv. -æmi 1922)
Etymologi
[jfr t. septikopyämie, eng. septicopyemia, fr. septicopyémie, nylat. septicopyæmia; till gr. σηπτικός, som åstadkommer förruttnelse (se SEPTISK), o. PYEMI]
med. blodförgiftning vid vilken metastatiska varhärdar uppträda; i sht förr särsk. om mellanform mellan septikemi (i inskränktare anv.) o. pyemi. Man skiljer (vid blodförgiftning) mellan septikemi, i hvilken hufvudsakligen giftverkningarna framträda, och pyemi, i hvilken dessutom metastasbildningarna uppträda; mellanformerna kallas septiko-pyemi. 2NF 2: 718 (1904). Då det vid pyemien alltid är fråga om äfven en septikemi, använder man för att markera detta förhållande numera ofta namnen septikopyemi eller pyoseptikemi i st(ället) f(ör) den äldre benämningen pyemi. Därs. 25: 118 (1916). Renander Wernstedt (1965).
Spoiler title
Spoiler content