SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEPTETT septät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. septett, eng. septet(te); till stammen i lat. septem, sju (se SEPTIMA)]
1) mus. tonstycke för sju instrument (l. sångstämmor). SP 1809, nr 7, s. 4. Af Beethoven (finnes) en septett för violin, viola, violoncell, klarinett, horn, fagott och kontrabas. Wegelius Musikl. 2: 190 (1889). Tonkonst. (1957).
2) mus. ensemble omfattande sju personer. Sundén (1888). Med detsamma brakade det till, septetten stämde upp vid dansbanan. Hemmer Budsk. 93 (1928). jfr MÄSSINGS-SEPTETT.
3) [jfr 2] grupp om sju personer. Sju unga fiskare .. stötte .. på en bleckslageriarbetare (som tillfogades ett knivhugg). .. Polisen, som .. anstält upprepade förhör med den sköna septetten, fick (osv.). GHT 1896, nr 240, s. 3. Den nya elitgruppen (i cykeltävlingen) är representerad med 7 fenomen. Vinnaren kommer givetvis att återfinnas i den förnämsta septetten. IdrBl. 1935, nr 51, s. 2. DN(B) 1961, nr 20, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content