SEPTOL septå4l l. -ω4l, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. septole; till lat. septem, sju (se SEPTIMA); jfr med avs. på bildningen TRIOL]
mus. grupp av sju lika långa toner som bilda en takt l. taktdel (som normalt skulle vara sammansatt av sex l. åtta liknande toner); äv. om grupp av noter betecknande sådan grupp av toner; jfr SEPTIMOL. Septolen .. innehåller sju noter i stället för fyra eller sex. Bauck 1Musikl. 1: 52 (1864). Tonkonst. (1957).
