[jfr t. serpentinisch (i bet. 2), eng. serpentine (i bet. 1 o. 2), (f)fr. serpentin, span. serpentino (båda i bet. 1); ytterst av senlat. serpentinus (se SERPENTIN)]
(†)
1) listig o. förslagen som en orm. Thenne Serpentiniske Qwinnan (dvs. drottning Semiramis). Schroderus Albert. 2: 159(1638).
2) [med tanke på bild av orm som biter sig i stjärten] i uttr. serpentinsk vers, vers(rad) som börjar o. slutar med samma ord. Andersson(1857). Ekbohrn(1904).
