SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SERPENTIN sær1penti4n, r. l. m. (KryddRSthm 1570 C, s. 63, osv.) ((†) n. Sahlstedt (1773; i bet. 4), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sarpentin 1707. serpentin (sär-, -ijn, -inn) 1570 osv. serpentine- i ssgr 1759 (: Serpentine stenarne)1895 (: serpentinedansöser). terpentin (-ijn) 16701764. zerpentin (-ijn) 16711744)
Etymologi
[jfr t. o. eng. serpentin, serpentine; av (f)fr. serpentin, serpentine, substantiveringar av serpentin, ormliknande, orm-, av senlat. serpentinus, orm-, till serpens (gen. -entis), orm (se SERPENT); jfr mlat. serpentina, f. (i bet. 2 o. 4), serpentinum, n. (i bet. 4); formen terpenti(j)n beror på anslutning till TERPENTIN; formen serpentine-, som är anträffad bl. ss. förled i ssgr, har sannol. -e- från t., eng. l. fr. serpentine. — Jfr SEMPERTIN, SERPENTINSK, SKERPENTIN]
1) (†) orm; anträffat bl. i uttr. flygande serpentinen, ss. namn på ett fartyg; jfr SERPENT 1. KryddRSthm 1570 C, s. 63.
2) (förr) benämning på en i sht under 1400- o. 1500-talen använd lång o. smal kanon (på gränsen till handeldvapen), bockbössa, skerpentin; jfr ORM 3 c, SLANGA. Biurman Brefst. 175 (1729). Serpentinerna voro lika de sedermera s. k. dubbla dubbelhakarne eller bockebössorna, hvilka hade en längd af 1,8—2 m. (6—7 fot). Spak Handskjutvap. 9 (1890). Heidenstam Svensk. 1: 305 (1908).
3) (förr) (hane på) luntlås; jfr DRAKE, sbst.1 7. NF (1890). 2NF (1916).
4) mineral med gul l. grön l. gråbrun l. svart färg samt fläckigt o. fjälligt utseende (likt ormskinn), väsentligen bestående av ett vattenhaltigt silikat av magnesium (3MgO, 2SiO2, 2H2O) o. utgörande en omvandlingsprodukt av andra silikat (jfr KRYSOTIL, OFIT, ORM-STEN 3); i sht förr äv. oeg., om gråvit l. grågrön magmabergart, väsentligen bestående av ortoklas, albit, nefelin o. augit (jfr KLING-STEN). Vanlig serpentin är mörk, ädel serpentin är ljusare. Saltkahr af Serpentin. BoupptSthm 1671, s. 428. Skriftÿg af Serpentin med bläck horn och sandosor. HusgKamRSthm 1745—47, s. 1002. Bergstrand LbGeol. 201 (1868; oeg.). Ej sällan förekommer serpentin som pseudomorfos efter olivinkristaller. Understundom bildar den fintrådiga massor och kallas då asbest (serpentinasbest, krysotil). Gertz o. Grönwall Min. 41 (1923).
5) allmännare, om ngt som är byggt l. format ss. en ormlikt ringlande kropp l. rör sig l. flyter fram i ringlande rörelser l. bukter o. d.; ormlinje; slinga; i sht i pl. Ekbohrn (1904). Vi roddes åter uppför floden och njöto af en vackrare och tystare illumination (än det föregående fyrverkeriet): månen och dess slingrande serpentiner i flodvattnet och täta blåbleka blixtar, som flammade vid horisontens berg. Hedin Transhim. 1: 44 (1909). Båten ros (vid stimfiske) i serpentiner och fiskaren håller betet i rörelse med små ryck på spöet. Hammarström Sportfiske 243 (1925). Slalom är ett skidlopp utför en bergsluttning. I motsats till störtlopp, som går raka vägen utför, går slalomloppet i serpentiner. SvD 16/7 1933, Söndagsbil. s. 11. — särsk.
a) i fråga om väg: var o. en av ett antal i sicksack gående slingor, särsk. sådana som äro avsedda att minska en brant vägs stigning; äv. om den av sådana slingor bildade vägsträckan, serpentinväg; äv. bildl. UB 1: 390 (1873). Denna slingrande serpentinväg från Tirana till Elbasan är byggd av italienska ingenjörer och för italienska pengar. .. Månntro den är byggd för Albaniens skull? Varför skall Balkans fattigaste land ha Balkans märkligaste serpentin? Aurén EurOr. 141 (1936). Från höjder om mera än 3000 m går .. (den s. k. Burmavägen mellan sydvästra Kina o. Indiska oceanen) ofta i konstrika serpentiner ned till floderna i dalarnas botten och så åter uppåt. TT 1942, Allm. s. 59. UrDNHist. 1: 158 (1952; bildl.).
b) hippol. vid dressyrridning: i (breda o.) mjuka, lika stora o. S-formade bukter gående bana l. lopp o. d. Serpentin utefter långsidan. .. Serpentin över ridbanan. Hamilton Ridn. 87 (1923; kommentar till bild). 2SvUppslB (1953).
c) i fråga om flod l. annat vattendrag (med långsamt lopp): tämligen regelbundet återkommande krök l. båge l. bukt (i allm. mindre än en halvcirkel); jfr MEANDER 2. Kjellén SvGeogr. 147 (1900). Ån kommer lugnt och stilla i serpentiner tätt förbi kyrkan från åkrarna i väster. Ymer 1903, s. 439. Sörlin JoL 86 (1925).
d) lång, smal, färgad, hårt hoprullad pappersremsa avsedd att användas vid festliga tillfällen (särsk. danstillställningar o. d.) då den kastas mot en l. flera personer varvid den rullar upp sig (o. snärjer in denne l. dessa); äv. oeg. l. bildl. SD 1900, nr 252, s. 2. Vår middag i dag .. (liknade) också ett uppsluppet karnevalsskämt, då man uppträdde i de underligaste kostymer, kastade serpentiner och förde oljud med smällkarameller. Ramberg Svarta 259 (1911). Konvolvler flätas samman med väldiga bräknar, som kasta sina serpentiner från skreva till skreva. Skottsberg RobÖ 105 (1918). Dragen av två bogserbåtar lägger Gripsholm ut, serpentinerna brista, de sista banden med fosterjorden slitas. Schulze Emigr. 9 (1930).
e) (mindre br.) sömn. elliptiskt för: serpentinvolang. Serpentinen är besatt med tre breda inrynkade volanger, vilkas underkant beklädes med en prydnadskordong. Sömnadsb. 303 (1915).
Ssgr: A: (4) SERPENTIN-ARBETE~020. arbete (se d. o. 11 b) av serpentin (t. ex. prydnads- l. konstföremål). Auerbach Tillägg (1918).
(4) -ART. (serpentin- 1782 osv. serpentins- 1768) miner. jfr art 8 a β. VetAH 1768, s. 335.
(4, 5) -ARTAD, p. adj. som påminner om l. liknar (en) serpentin l. serpentiner; särsk. dels (miner.) till 4, dels till 5 c. Rinman 2: 808 (1789; om täljsten). 2NF 16: 1161 (1912; om flods lopp).
(4) -ASBEST~02 l. ~20. [jfr t. serpentinasbest] miner. krysotil. Erdmann Min. 337 (1860).
(4) -ASK. (i sht förr) jfr -kärl. Strindberg Hafsb. 128 (1890).
-BAND.
1) miner. till 4; jfr band, sbst.1 34 b. Lindström Lyell 254 (1857).
2) (mera tillf.) till 5; särsk. mer l. mindre bildl., om serpentinväg (jfr serpentin 5 a). TurÅ 1949, s. 239.
(4) -BERG. (i fackspr.) berg (se d. o. 1, 2) innehållande l. bestående av serpentin. Rinman 2: 580 (1789).
(4, 5) -BILDNING. särsk. [jfr t. serpentinbildung] miner. till 4: bildning (se d. o. 4 a) av serpentin, serpentinisering. Ramsay GeolGr. 1: 182 (1912).
(4) -BLOCK. jfr block 5. GeolFF 1882—83, s. 349.
(4) -BLÄCKHORN~02 l. ~20. (serpentins- 17451765) (i sht förr) jfr -kärl. HusgKamRSthm 1745—47, s. 962.
(4) -BROTT. (i sht förr) jfr brott I 6. Rinman 2: 578 (1789).
(5) -BUKT. jfr bukt 1 b. Bengtsson Linklater JuanAmer. 317 (1931; i fråga om kanal).
(4) -BURK. (serpentins- 1761) (i sht förr) jfr -kärl. ÅgerupArk. Bouppt. 1761.
(4) -BÄGARE. (serpentins- 1677) (i sht förr) jfr -kärl. 1. Foder med 6 st Terpentins begare. BoupptSthm 1677, s. 993 b.
(5) -DANS. [jfr t. serpentintanz, eng. serpentine dance] särsk. om en (i slutet av 1800-talet o. omkr. 1900 vanlig) kvinnlig solodans vid vilken dansösen är iklädd en fotsid, vid, veckrik dräkt som under dansen rör sig i ormande rörelser (o. på vilken den färgade belysningen åstadkommer slingrande l. ormande ljuseffekter). NF 20: 1982 (1899).
(5) -DANSÖS. (i sht förr) jfr -dans. DN 1895, nr 9165 A, s. 3.
(4) -FAT. (serpentins- 1750) (i sht förr) jfr -kärl. ÅgerupArk. Bouppt. 1750.
(4) -FJÄLL. (i fackspr.) jfr -berg. Törnebohm CentrSkandBergb. 76 (1896).
(4) -FLASKA. (serpentin- 1667 osv. serpentins- 17031723) (i sht förr) jfr -kärl. ArvskifteSthm 21/6 1667.
(4) -FLÄCK. miner. jfr fläck, sbst.1 1 b. Rinman 1: 840 (1788).
-FORM.
1) (i sht förr) till 4; jfr form II 1 o. -kärl. Almroth Karmarsch 152 (1838).
2) till 5, form (se d. o. I 1) som kännetecknar l. erinrar om en serpentin. Sömnadsb. 303 (1915).
(4) -GRUPP(EN). miner. om den grupp mineral som består av vattenhaltiga silikat av magnesium (t. ex. talk, sjöskum, serpentin). JernkA 1832, Bih. s. 216.
(4) -HANDFAT~02 l. ~20. (serpentins- 1672) (i sht förr) jfr -kärl. BoupptSthm 1674, s. 26 a (1672).
(4) -KALKSTEN~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -skiffer. Bergstrand LbGeol. 276 (1868).
(4) -KANNA. (serpentin- 1671 osv. serpentins- 16711782) (i sht förr) jfr -kärl. BoupptSthm 1671, s. 1783.
(5 d) -KASTNING. SDS 1900, nr 508, s. 3.
(4) -KRUS. (serpentin- 1659 osv. serpentins- 1670) (i sht förr) jfr -kärl. BoupptSthm 1672, s. 670 b (1659).
-KRÖK. jfr -bukt; särsk.
1) till 5 a. Aurén EurOr. 143 (1936).
2) till 5 c. 3NF 5: 230 (1926).
(5) -KURVA. jfr -bukt. SAOL (1950).
(4) -KYLFAT~02 l. ~20. (förr) jfr -kärl. Karlson EBraheHem 206 (cit. fr. 1701).
(4) -KÄRL. (i sht förr) kärl av serpentin. SPF 1859, s. 393.
(5) -KÖRNING. (övnings)körning (med bil) på en i serpentiner lagd bana. LD 1958, nr 155, s. 2 (i annons).
(4) -KÖRTEL. (i fackspr.) jfr körtel 3. Cronstedt Min. 222 (1758).
(5 c) -LOPP. jfr lopp 3 d slutet. Hagman FysGeogr. 64 (1903).
(3) -LÅS. [jfr t. serpentinschloss] (förr) luntlås. UB 6: 80 (1874).
(5) -LÖPNING. (mera tillf.) sport. = -åkning. PåSkid. 1928, s. 349.
(4) -MALM. (i fackspr.) jfr malm II 1 o. -skiffer. Wetterdal Grufbr. 12 (1878).
(4) -MARMOR. [jfr t. serpentinmarmor, eng. serpentine marble, nylat. marmor serpentinum] (numera knappast br.) serpentin. Retzius Min. 141 (1795). Auerbach (1913). Anm. I ä. tid användes äv. formen serpentiner-marmor, sannol. beroende på anslutning till sådana ord som florentiner-marmor. Wallerius Min. 135 (1747). Heinrich (1828).
(4) -MORTEL. (serpentin- 1786 osv. serpentins- 17601808) (i sht förr) jfr -kärl. Darelli Sockenapot. 29 (1760).
(5 d) -PISTOL. (mera tillf.) leksakspistol med vilken man skjuter serpentiner. ButterickJulbl. 1928, s. 7.
(4) -POKAL. (serpentins- 1684) (i sht förr) jfr -kärl. BoupptSthm 1684, s. 1045 a.
(5 d) -REMSA, r. l. f. VaruhbTulltaxa 1: 570 (1931).
(4) -RIVSKÅL~02 l. ~20. (i sht förr) jfr -kärl. Stöckel o. Thon 13 (1857).
(4) -SKIFFER. [jfr t. serpentinschiefer] (numera bl. mera tillf.) skiffer i vilken serpentin ingår. Törnebohm CentrSkandBergb. 77 (1896).
(4) -SKÅL. (serpentin- 1846 osv. serpentins- 1723) (i sht förr) jfr -kärl. BoupptToftnäs 1723.
(5) -SLINGA. jfr -bukt. Hedberg BleknBrud. 355 (1951; i fråga om väg).
(5) -SLINGRA. slingra i serpentiner; äv. refl.; företrädesvis i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Manker Jokkm. 136 (1928; i p. pr., om kanal). Ållebäcken serpentinslingrar sig fram. TurTidn. 1948, s. 139. Många utförsbackar ledde .. (till alkoholisthemmet), raka .. och serpentinslingrande. Hammenhög Torken 144 (1951).
(4) -STEN. (serpentin- 1666 osv. serpentins- 1669) [jfr t. serpentinstein, eng. serpentine stone] serpentin; äv. om enskilt stycke av serpentin. Kulturen 1944, s. 44 (1666). Frosterus Min. 53 (1917; i pl., om enskilda stycken).
(5 a) -STIG. jfr -väg. SAOL (1950).
(4) -STOP. (i sht förr) jfr -kärl. BoupptSthm 1667, s. 1031.
(4) -TALLRIK. (serpentins- 16701679) (i sht förr) jfr -kärl. 7 St: Terpentins Talldricher. BoupptSthm 1670, s. 399.
(4) -TUNNA. (serpentins- 1723) (i sht förr) jfr -kärl. BoupptToftnäs 1723.
(5) -VOLANG. (mindre br.) sömn. klockskuren volang (som nedtill bildar veck som bukta ut o. in); jfr serpentin 5 d. Sömnadsb. 155 (1915). 2SvUppslB 31: 680 (1955).
(5 a) -VÄG. [jfr t. serpentinenweg] väg som går i serpentiner. TT 1901, Allm. s. 137.
(4) -VÄXT. bot. växt som (företrädesvis) växer på serpentinberg. BotN 1918, s. 162.
(5) -ÅKNING. (mera tillf.) sport. åkning på skidor i utförsbacke i jämna bukter (för inövande av skidsvängar); jfr -löpning. SvD(A) 1946, nr 85, s. 14.
B (†): SERPENTINS-ART, -BLÄCKHORN, -BURK, -BÄGARE, -FAT, -FLASKA, -HANDFAT, -KANNA, -KRUS, -MORTEL, -POKAL, -SKÅL, -STEN, -TALLRIK, -TUNNA, se A.
Avledn.: SERPENTINA, v. (mera tillf.) till 5: röra sig l. gå l. fara i serpentiner; äv. refl. (särsk. i förb. serpentina sig fram 1010 0 4); särsk. till 5 a, om väg l. person som far på väg. Och över dalens sammetsgolv / hans (dvs. prins Majs) svanevingar skina, / allt medan sädesärlor tolv / kring honom serpentina. Lindqvist RysslSång II. 3: 55 (1936). Vi serpentinade oss fram mellan bergspassen. AP 1953, nr 99, s. 7. GbgP 1954, nr 267, s. 1 (om väg).
SERPENTINERA, v. -ing. (i sht i fackspr.) till 5 c, om vattendrag: röra sig l. gå i serpentiner; företrädesvis i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Jag såg vattnets serpentinerande rännilar i sandstranden. TurÅ 1938, s. 257. Den besvärliga, ständigt översvämmande, starkt serpentinerande ån. Fornv. 1952, s. 200.
SERPENTINIG, adj. (tillf.) till 5: som går i serpentiner. På serpentinig resa mot nordväst. Vi 1951, nr 41, s. 7.
SERPENTINISERA, v. -ing. [jfr t. serpentinisieren, eng. serpentinize]
1) miner. till 4; omvandla (ngt) till serpentin (l., intr., omvandlas till serpentin); nästan bl. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing. Serpentiniserad olivinsten. GeolFF 1876—77, s. 179. Serpentiniseringen utgår från ytan av och sprickor i olivinkornen. 3NF 15: 214 (1931).
2) (tillf.) till 5 a, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om väg o. d.: anlagd l. byggd i serpentiner. Ett sista förslag till symmetriseringen (av Ekolsunds trädgård på 1700-talet) går ut på att ordna den långa rektangeln norr om lustträdgården såsom en enda boské med serpentiniserade gångar. SvTrädgK 2: 54 (1931).
3) (i sht i fackspr.) till 5 c; om vattendrag l. vattendrags lopp: röra sig l. gå i serpentiner l. bilda serpentiner (ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. l. ss. vbalsbst. -ing); äv. tr.: utbilda l. forma (ngt) i serpentiner (nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om vattendrags lopp l. vindlingar o. d.). SvRike I. 1: 44 (1899). Det var härligt att blicka .. utöfver den serpentiniserande Ljusnan med det mörka Säterberget i bakgrunden. TurÅ 1910, s. 313. Älvens lopp genom myren är ytterst slingrande men följer icke reglerna för vanlig serpentinisering. SvNat. 1922, s. 42. På de äldre 1500-talskartorna äro i regel vattendragen inlagda med helt godtyckliga serpentiniserade vindlingar. SvGeogrÅb. 1930, s. 17.
Spoiler title
Spoiler content