SERVAL serva4l, m. l. r.; best. -en, stundom -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. nylat. serval; av fr. serval, av port. cerval, kortform för lôbo cerval, lodjur, av lôbo, varg (av lat. lupus; se LUPUS), o. cerval, adj., hjort-, till lat. cervus (se HJORT)]
i sht zool. (det i Afrika hemmahörande, högbenta o. smäckert byggda) kattdjuret Felis serval Schreb.; förr äv. allmännare, med inbegrepp av närstående kattdjur; jfr TIGER-KATT. Gravander Buffon 2: 44 (1806; allmännare). De vackra skinnen af de afrikanska servalerna bilda ej någon egentlig handelsvara. FoFl. 1913, s. 68.
Ssgr (i sht zool.): SERVAL-KATT. [jfr t. servalkatze] (det i västra Afrika förekommande, om servalen påminnande) kattdjuret Felis servalina Ogilb. 4Brehm 3: 75 (1922). —
