SERVITIUM servi4tsium, äv. -tium, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. servitien, pl.; av lat. servitium, (slavs) lydnadsplikt, träldom, slaveri (i mlat. äv.: servitium), till p. pf.-stammen av servire (se SERVERA, v.1). — Jfr SERVIS]
kyrkohist. i sg. l. (vanl.) pl.: till kurian erlagd avgift vid påvlig tillsättning av kyrkligt ämbete; särsk. om sådan i Sv. fram till 1527 i sht vid biskopstillsättning erlagd avgift; jfr ANNATER, SERVIS-PENNINGAR 1. Erläggandet af servitierna .. kunde vara påkostande för ett biskopsbord .. att utgöra. KyrkohÅ 1913, s. 218. SvKyrkH 2: 677 (1941).
