SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SESTERTIE sestær4tsie, förr äv. SESTERS, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Stundom användes äv. den lat. formen sestertius. Björkegren 2533 (1786). ConvLex. 3: 669 (1825).
Ordformer
(sesters 17951885. sestertie 1845 osv. sestertier, pl. 1788 osv.)
Etymologi
[jfr t. sesterz, eng. o. fr. sesterce; av lat. sestertius, av ett ä. (icke anträffat) semistertius, eg.: halvtredje, av semis, halv, hälft (se SESKVI-), o. tertius (se TREDJE); benämningen given med tanke på att det urspr. gick 2 1/2 ass på en sestertie]
romerskt mynt (urspr. av silver, senare av koppar l. mässing) motsvarande 2 1/2 (senare 4) ass. Sedan .. (Apicius) på läckerheter och wällefnad förslösat hundrade millioner Sestertier, råkade han uti grofwa skulder. GT 1788, nr 88, s. 3. Almquist VärldH II. 2: 281 (1931).
Spoiler title