SEXTAN seksta4n, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sextaner, nylat. sextanus; till SEXTA (i bet. 3)]
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. l. utländska förh.) elev i sjätte (o. lägsta) klassen i lärdomsskola l. läroverk. Det gjorde mig ondt att se de små Sextanerna med mera böcker under armen, än de lämpligen kunde bära, vandra till skolan om morgnarna. Verd. 1891, s. 271 (om tyska förh.).
