SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEXTA säk3sta2, r. l. f.; best. -an, i bet. 3 i best. anv. vanl. utan slutart.
Etymologi
[av lat. sexta, f. av sextus, sjätte, ordningstal till sex (se SEX, räkn.). — Jfr SEXT, SEXTAN, sbst., SEXTANT, SEXTERN, SEXTETT, SEXTIL]
1) (numera knappast br.) mus. = SEXT 1. Londée Kellner 48 (1739). Cannelin (1939).
2) (†) = SEXT 3. Dalin (1854).
3) [eg. elliptiskt för nylat. sexta classis] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. l. utländska förh.) om sjätte (o. lägsta) klassen i lärdomsskola l. läroverk. Dalin (1871). Klint (1906).
4) om sjätte sort l. kvalitet av ngt.
a) skogsv. i fråga om sågade trävaror: utskott. Edberg TräB 135 (1929).
b) (†) i fråga om ull; anträffat bl. ss. förled i ssg.
Ssg (till 4 b; †): SEXTA-ULL. ull av sjätte sorten. QLm. 1: 90 (1833).
Spoiler title
Spoiler content