SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SFINKTER sviŋ4kter, äv. sf-, r. l. m.; best. -n (Strindberg GötR 232 (1904) osv.), i best. anv. äv. utan slutart. (GT 1788, nr 34, s. 2); pl. -trar.
Ordformer
(förr äv. sph-)
Etymologi
[jfr t. sphinkter, eng. o. fr. sphincter; av lat. sphincter, av gr. σφινκτήρ, band, sfinkter, till σφίγγω, omsluter, stryper (jfr SFINX)]
anat. (slutande l. förträngande l. sammandragande) ringmuskel kring vissa mynningar i kroppen (t. ex. pupillen, munnen l. ändtarmens mynning); ringformig slutmuskel; särsk. (i inskränktare anv.) om ändtarmens slutmuskel. GT 1788, nr 34, s. 2 (om ändtarmens slutmuskel). De minsta s. k. springmaskarna .. vandra ned i ändtarmen och ut genom sfinktern (slutmuskeln) och förorsaka då klåda i stolgången. 2NF 17: 1172 (1912). Wernstedt (1935).
Ssgr (anat.): SFINKTER-APPARAT. jfr -system. NordMed. 1944, s. 1186.
-FÖRLAMNING. Löwegren Oftalm. 76 (1923).
-KRAMP. Löwegren Oftalm. 76 (1923).
-MUSKEL. sfinkter. Müller LbAnat. 162 (1905).
-MUSKULATUR. (muskulatur som bildar en) sfinkter. NordMed. 1944, s. 1186 (för urinblåsans tömning).
-SYSTEM. av två l. flera sfinktrar bestående muskelsystem utgörande slutnings- o. öppningsmekanism för vissa öppningar i kroppen. NordMed. 1944, s. 1179 (för urinblåsans tömning).
Spoiler title
Spoiler content