SIDERURGI sid1erurgi4 l. si1d-, l. 0104, stundom -ji4, r. l. f.; best. -n l. -en.
Etymologi
[jfr t. siderurgie, eng. siderurgy, fr. sidérurgie; av gr. σιδηρουργία, arbete i järngruva, till σιδηρουργός, järnarbetare, smed, av stammen i σίδηρος, järn (jfr SIDERO-), o. en bildning till stammen i ἒργον, arbete, verk (jfr ORGANON, VERK)]
(i fackspr.) om den del av metallurgien som rör järn o. stål, järnets metallurgi; i sht förr äv. allmännare: metallurgi. Ekbohrn (1868; allmännare). SvUppslB 18: 845 (1934).
