SIGG sig4, äv. (i bet. 2) SIGGE sig3e2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. sigg, sigge, (ss. vuxen) kastrerad galt l. gumse, klapphingst; jfr d. dial. seg, seeg, sæg, ss. vuxen kastrerad galt, eng. dial. seg, sag(ge), ss. vuxen kastrerad oxe l. galt, ävensom d. dial. sik, kastrerad hingst, som haft bl. en märkbar testikel, hingst som av naturen bl. har en testikel; möjl. antingen till den rot (med bet.: skära) som föreligger bl. a. i SIGD (o. i så fall nära besläktat med fvn. sigg, hård hud, fläsksvål, segt kött) l. till den rot som föreligger i SIGA (varvid grundbet. varit: slött djur l. dyl., i så fall möjl. en substantivering av det adj. som föreligger i nor. dial. sigg, slö, dåsig o. d.)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) hingst hos vilken endera l. (vanl.) båda testiklarna icke förskjutits ned i pungsäcken utan kvarstannat i bukhålan l. ljumskkanalen, klapphingst; äv. om klapphingst hos vilken den ena testikeln som förskjutits ned i pungsäcken avlägsnats gm kastrering. Siggar kännas deraf, at ej mer än ena stenen kännes i pungarna. Florman HästKänned. 111 (1794). När en sigg utskäres, så borttages endast ena stenen, och man ger djuret ut för att vara riktig Wallach. ARetzius hos Billing Hipp. 105 (1836). Sigg, (dvs.) hingst utan testiklar i pungsäcken; de hafva båda stannat i bukhålan, eller har den ena nedträngt men aflägsnats genom kastrering. Juhlin-Dannfelt (1886). 2SvUppslB (1953).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ss. vuxen) kastrerad galt; särsk. i ssgn ORNE-SIGG.
Ssg (till 1; i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fackspr.): SIGG-HÄST. sigg (se d. o. 1). Sigghästar böra ej begagnas till krigstjenst. ARetzius hos Billing Hipp. 105 (1836).
SAOB
