SIGILLOGRAFI -grafi4, r.; best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr eng. sigillography, fr. sigillographie; av lat. sigillum (se SIGILL) o. -GRAFI]
(i fackspr.) sfragistik. Studiet af sigillen förskrifver sig egentligen från midten af 1600-talet och har blifvit en historisk hjälpvetenskap, sigillografi l. sfragistik. 2NF 25: 422 (1916). 2SvUppslB (1953). —
Avledn. (i fackspr.): SIGILLOGRAFISK01040, adj. [jfr fr. sigillographique] som har avseende på sfragistik, sfragistisk. Bland sigillografiska arbeten för Skandinavien .. märkas B. E. Hildebrand, ”Svenska sigiller från medeltiden” (m. fl.). 3NF 17: 818 (1932). Sigillografisk utställning. SvD(A) 1950, nr 222, s. 3.
