SIGILLOGRAF sijil1ogra4f l. -ωg-, äv. sig-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. sigillographer, fr. sigillographe; till SIGILLOGRAFI]
(i fackspr.) person som sysslar med sfragistik. Det fasta heraldiska språket och den heraldiska terminologien står icke sigillografen till buds i samma grad som heraldikern. HT 1937, s. 424. —
