SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SIKTA sik3ta2, v.3 -ade.
Etymologi
[efter d. sigte (motsv. nor. sikte), ombildning av ä. d. secte, fd. sæktæ (motsv. fsv. säkta, nor. dial. o. nyisl. sekta, böta o. d.), till ett fd. ord motsv. ä. d. sægt, fsv. säkt, fvn. o. nor. sekt, skuld, straff, till (ett ord motsv.) fsv. saker, säker resp. fvn. sekr, saker, skyldig (se SAKER resp. SÄKER, skyldig). — Jfr SIKTE, sbst.3, SIKTELSE]
(föga br.) i uttr. sikta ngn för ngt, beskylla ngn för ngt, tillvita ngn ngt. Livijn siktar ständigt (statssekreteraren G. F.) Wirsén för oredlighet i sin ämbetsmannautöfning. Mortensen LivijnDram. 314 (1911). Därs. 316.
Spoiler title
Spoiler content