[efter d. sigte (motsv. nor. sikte), ombildning av ä. d. secte, fd. sæktæ (motsv. fsv. säkta, nor. dial. o. nyisl. sekta, böta o. d.), till ett fd. ord motsv. ä. d. sægt, fsv. säkt, fvn. o. nor. sekt, skuld, straff, till (ett ord motsv.) fsv. saker, säker resp. fvn. sekr, saker, skyldig (se SAKERresp. SÄKER,skyldig). — Jfr SIKTE, sbst.3,SIKTELSE]
(föga br.) i uttr. sikta ngn för ngt, beskylla ngn för ngt, tillvita ngn ngt. Livijn siktar ständigt (statssekreteraren G. F.) Wirsén för oredlighet i sin ämbetsmannautöfning. Mortensen LivijnDram. 314(1911). Därs. 316.
SAOB
