SILLRA sil3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. sillra, rinna långsamt, sippra; jfr nor. dial. sildra, rinna långsamt; till sv. o. nor. dial. sela (se SEL)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rinna långsamt; äv. om solljus: sila (genom ngt). Plötsligt / förtunnas en fläck av himlen / till bengul hinna / och som mjölk / genom en nålfin stril / sillrar ljuset. SvD(B) 1955, nr 252, s. 13.
SAOB
