SIMULANT sim1ɯlan4t l. si1m-, l. -ul-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. simulant; ytterst av lat. simulans (gen. -antis), p. pr. av simulare (se SIMULERA)]
motsv. SIMULERA 1:person som simulerar (ngt); numera företrädesvis (motsv. SIMULERA 1 a α, b): person som simulerar sjukdom l. kroppslig defekt (för att därigm vinna personliga fördelar). UpsLäkF 1869—70, s. 625. Man (erkände) icke på .. (1850-talet) några kriminella dårar, de ansågos för simulanter. Ahrenberg Männ. 4: 14(1909). Den styvaste simulanten jag träffat led av vapenskräck. Zetterström VärldHj. 167(1942).
