SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SINGLA siŋ3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[avledn. av SINGEL, adj., delvis möjl. äv. SINGEL, sbst.2]
(vard.)
1) kortsp. sätta (kort) singel (se SINGEL, adj. 1 a). Sundén (1886). 2NF 25: 620 (1916).
2) sport. spela singelspel l. singelmatch(er). SAOL (1923). På den nya tennisplanen singla två siamesiska prinsar. SvD(A) 1931, nr 191, s. 8.
3) [sannol. utvidgad anv. av 2] (mera tillf.) sport. spela ensam (mot två motspelare). Låt oss .. gå ned och ta ett parti tennis! Jag singlar mot Selim och er. Lindqvist Herr. 238 (1917).
Spoiler title
Spoiler content