SINGLA siŋ3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. singla, klinga, skramla; motsv. nor. dial. o. nyisl. singla, klinga, klirra; av ovisst, snarast ljudhärmande urspr.; möjl. dock rotbesläktat med SJUNGA. — Jfr SINGEL, sbst.1, SINGLA, v.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klinga, klirra. När han en gång warit ute och nättjat, så skal han icke allenast rört wid .. (den i ån försvunna kyrkklockan) så at det singlat i nätstången; utan ock sedt henne med klara ögon. Hallman Blacksta 72 (1748).
