publicerad: 1967
SINISTER sinis4ter, adj. -tre, -tra; -trare (mera tillf.). adv. -T. Anm. I ä. tid användes ordet äv. oböjt i n. sg. i formen sinistre. Brahe Brevväxl. II. 1: 194 (1661; i bet. 2). Biurman Brefst. 175 (1729; i bet. 2).
Ordformer
(-ter 1769 osv. -tre 1661—1729)
Etymologi
[jfr t. o. eng. sinister, fr. sinistre (av ffr. sinistre, senestre); av lat. sinister, vänster, olycksbådande m. m., av omstritt urspr.]
1) olycksbådande; hemsk, kuslig (l. kusligt spännande); dyster; mörk (se d. o. 10, 11). Dalin (1871). Med en sinister skönhet tecknar sig .. flickans av en lätt rodnad färgade ansikte mot det bländvita linnet, medan det blåsvarta håret i ormlika ringlar flyter ned mot golvet. Fåhræus NKonstEss. 77 (1929). Förkastlig är all trädfällningsmani, och vidrig är åkomman då den grasserar som snöd vinning, men låt oss lämna detta trista och sinistra kapitel nu. Jönsson ÄnSjung. 46 (1950, 1954). Maria Langs senaste bok .. har en utmärkt upptakt, som på ett verkligt sinistert sätt spänner förväntningarna på vad som komma skall. SvD(A) 1962, nr 287, s. 5. (En bild visade) Norsfiskare, sinistert stirrande i kameran. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 125 (1965). Det sinistra paret (dvs. två lustmördare) hade flera mord på sitt samvete. SvD(A) 1967, nr 141, s. 4.
2) (numera föga br.) som vållar olycka l. skada; ogynnsam (se d. o. 2). Hade icke .. (målet mot en student anklagad för svartkonst handlagts så oförståndigt) så skulle aldrigh något sinistre någorstädes warit tänkt om denne Academien (i Åbo). BraheBrevväxl. II. 1: 194 (1661). Sinister .. (dvs.) som åstadkommer eller betyder något ondt. Pfeiffer (1837); jfr 1. 2SvUppslB (1953).
Spoiler title
Spoiler content