SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SINISK si4nisk, adj.
Etymologi
[jfr t. sinisch, eng. sinian, nylat. sinicus; avledn. av SINA, äldre benämning på Kina. — Jfr KINESISK]
(†; se dock a, b) kinesisk. Öön (Formosa) blef af then Siniske Öfwersten och Siöröfwaren Koxinga öfwerwäldigad. Isogæus Segersk. 1127 (c. 1700). Apelciner, Apeldeciner, Appeldesiner, Lat. Mala Sinica, .. Siniska eller Chinesiska Äpplen. Orrelius 12 (1797). — särsk. (fullt br.)
a) geol. som utgöres av l. förekommer i (delar av) Kina (o. angränsande områden); särsk. i uttr. (det) siniska systemet l. (den) siniska formationen, proterozoisk (förr ss. kambrisk uppfattad) lagerserie i norra o. mellersta Kina, stundom äv. allmännare, om proterozoiska bildningar. 2NF Suppl. (1926: formationen). Det siniska blocket. Ramsay GeolGr. 2: 26 (1931); jfr BLOCK 8 d. 2SvUppslB (1953: systemet).
b) språkv. i utvidgad anv., = INDOKINESISK 2 b. 3NF 11: 739 (1929). Siniska språk .. (är en) sammanfattande beteckning för de siamo-kinesiska och tibeto-burmanska språkgrupperna. 2SvUppslB 25: 1220 (1953).
Spoiler title
Spoiler content