SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SINNELAG sin3e~la2g, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. sindelag, nor. sinnelag; ssg av SINNE, sbst.2, o. LAG, sbst.3]
1) ngns allmänna, konstitutionella läggning l. natur med avs. på hans själsförmögenheter l. det sätt varpå dessa fungera l. reagera, själsläggning, psyke, (inre) karaktär, skaplynne; mentalitet; i vissa fall liktydigt med dels: tänkesätt, dels: temperament, humör; tillf. äv. om motsvarande läggning hos ett djur; stundom ss. beteckning för person med viss läggning l. natur; förr äv. om folklynne. Ha ett fromt, kristligt, milt, hetsigt, tåligt, ödmjukt, ädelt, glatt, muntert, dystert sinnelag. Vara av ett fogligt sinnelag. Han var hetsig till sinnelaget. Visa prov på ett kristligt sinnelag. (Antikvarierna skola) vthleta hwadh sinnelagh hwardt landskapz folk hafwer. Schück VittA 1: 143 (i handl. fr. 1630). Alla sinnelag och hufwuden äro ju intet lika. Dalin Arg. 1: 89 (1733, 1754). Man wet, at lika sinnelag / Plä mäst hwarsannars gunst förwärfwa. Nordenflycht QT 1745, s. 154. Misztänksamhet, wankelmod och en besynnerlig blandning af hårdhet och swaghet utgjorde de förnämsta dragen i .. (J. III:s) sinnelag. Fryxell Ber. 4: 62 (1830). (Tsar Alexander II:s) liberala sinnelag. Almquist VärldH 8: 222 (1938).
2) (numera bl. tillf.) läggning l. (naturlig) fallenhet l. anlag l. (intuitiv) begåvning l. sinne (se SINNE, sbst.2 8) för ngt visst. Musikalster der, bredvid ursprunglig, afgjord begåfning, äfven artistiskt sinnelag och erfaren, ordnande hand uppenbara sig. Norman MusUpps. 184 (1884). Den inre utstyrseln .. (i vissa äldre kyrkor i Italien) är ett typiskt bevis på bristande arkitektoniskt sinnelag. Roosval FornkristK 174 (1933).
3) (numera bl. tillf.) inställning till l. känslor för ngn l. ngt; särsk. i uttr. sinnelag mot ngn l. ngt. 2RARP 15: 38 (1746). I Frankrikes sinnelag mot Sverige inträdde en svår förändring efter Sveriges fred med Preussen (år 1762). Malmström Hist. 5: 238 (1877). Almquist VärldH 6: 334 (1929). — särsk. (†) i uttr. bära (så l. så beskaffat) sinnelag för ngn, ha en (så l. så beskaffad) inställning till ngn. Swedberg BetSwOlycko 33 (1710).
4) (†) sinnesstämning l. lynne l. humör vid ett visst tillfälle. Mången .. är icke wid godt sinnelag, om han icke får klaga öfwer något, häkla och criticera allas giöromål. Oelreich 128 (1755). Riccoboni Catesby 6 (1761).
Ssg: (1) SINNELAGS-ETIK. (i fackspr.) etik enligt vilken sinnelaget är (det primära) föremålet för etiskt bedömande. Nygren FilKristEtik 160 (1923).
Spoiler title
Spoiler content