SIR sö4r l. sœ4r l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal (serr Andersson(1845, 1857); särr Dalin(1854); sörr Ekbohrn(1904)), sbst.1, m.; pl. (tillf.) -er (RöstRadio 1949,nr 27, s. 4).
Ordformer
(sar 1911. sir 1809 osv.)
Etymologi
[av eng. sir, av meng. sire, av ffr. sire (se SIRE)]
ss. titel l. tilltalsord; dels ss. officiell titel för manlig medlem av någon av den engelska lågadelns båda klasser (placerad före förnamnet l. förnamnet o. efternamnet), dels (om förh. i engelskspråkiga länder) ss. hövligt tilltalsord till äldre l. överordnad l. obekant man: min herre, herrn; stundom äv. allmännare, om person som har denna titel l. tilltalas med detta ord. Contre-Amiralen Sir Edward Pellew. SP 1809, nr 49, s. 1. (Pickwick till Weller:)Beställ två ytterplatser till London. .. (Svar:) Ska ske, sir. Backman Dickens Pickw. 1: 288(1871). En odrägligt bortskämd liten sir. Idun 1957, nr 17, s. 43. Sir Winston Churchill somnade in fridfullt .. på söndagsmorgonen, 90 år gammal. SDS 1965, nr 23, s. 3.Anm. Ordet har tidigast påträffats hos Verelius 251(1681) ss. övers. av i fvn. förekommande motsv. lånord sira, siri (hos Verelius: (Fvn.) Sir, sire, sira, (sv.) Sir, Herre), i fvn. använda ss. tilltalsord till högt uppsatta, mäktiga personer (i sht andliga).
SAOB
