SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SIS si4s, n.; best. -et.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr. (åtm. delvis vbalsbst. till SISA, v.2)]
(frambringande l. åstadkommande av) ett högt på tonskalan liggande o. mer l. mindre utdraget väsande l. pipande l. gnisslande ljud; särsk. i fråga om sådant ljud l. läte frambringat av fåglar (särsk. tjäder) l. syrsor o. d. Skidornas sis. Forsslund StorgBl. 185 (1901). Det nålfina siset från en kungsfågel. Rosenius SvFågl. 2: 330 (1924). Syrsornas sis. Forsslund ValborgsmKorsm. 33 (1932). IllSvOrdb. (1955; i fråga om tjädertupp).
Spoiler title
Spoiler content