SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1968  
SISEL si4sel, m. l. r.; best. -n; pl. sislar32.
Ordformer
(sis- 1874 osv. zis- 1832 (: Ziselråttan)1913)
Etymologi
[av t. ziesel, av tjeck. sysel, besläktat med fry. susol (ry. suslik)]
zool. ekorrdjur tillhörande släktet Citellus Oken, av vars arter flera bebo öppna l. buskbevuxna slätter i östra o. mellersta Europa (i pl. äv. om släktet); särsk. om arten C. citellus Lin., västsisel. Vanlige siseln (dvs. C. citellus). 1Brehm 1: 315 (1874). (Stuxberg o.) Floderus 3: 267 (1903; om den amerikanska arten Citellus tridecimlineatus Mitch.). Den osteuropeiska ziselns (dvs. C. citellus') .. skinn brukas äfven ibland som pälsfoder. FoFl. 1913, s. 127. Därs. 1942, s. 88. — jfr PÄRL-SISEL.
Ssgr: SISEL-EKORRE~020. [jfr t. zieselhörnchen] (numera mindre br.) ekorrdjur tillhörande det afrikanska släktet Xerus H. E., vars arter (liksom sislarna) gräva sina bon i marken, borstekorre; i pl. äv. om detta släkte. 1Brehm 1: 314 (1874; i pl., om släktet). 4Brehm 4: 632 (1923).
-MUS. [jfr t. zieselmaus] (†) sisel; jfr -råtta. Rebau NatH 1: 203 (1879).
-RÅTTA. (†) sisel; jfr -mus. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 24. Hemberg NJagtsk. 96 (1897).
-SLÄKTE(T). zool. om släktet Citellus Oken. NF 18: 269 (1894).
Spoiler title
Spoiler content