publicerad: 1968
SJAFSA ʃaf3sa2, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. sch-, -ffsa)
Etymologi
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) oordentlig l. sjafsig kvinna; slampa. Wennerberg Bref 2: 98 (1852). En rikti sjafsa ä hon! Östergren (1938). —
Spoiler title
Spoiler content