SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1968  

SJAFSIG ʃaf3sig2, adj. -are. adv. -T.

Ordformer

(äv. sch-)

Etymologi

[sv. dial. sjafsig; till SJAFS, sbst.1, SJAFSA, sbst. o. v.]

(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) om klädedräkt l. om person med avs. på klädedräkt l. utseende l. uppträdande o. d.: ovårdad l. osnygg l. hafsig, sjabbig; stundom äv. allmännare, om person med avs. på moraliska egenskaper: slarvig l. slamsig. Lundell (1893). (Sv.) Sjafsig .. (t.) liederlich, lodderig. Auerbach (1913). En gammal schafsig dam och en mycket elegant medelålders herre. Posse Fång. 94 (1931). En lukt av fattigdom strömmade ut från hennes mörka, sjafsiga kläder. Heerberger Dag 331 (1939). Sjafsig .. (dvs.) slamsig, slarvig. IllSvOrdb. (1955). —

Avledn.: SJAFSIGHET, r. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) egenskapen l. förhållandet att vara sjafsig. Östergren (1938).

SAOB

Alfabetisk lista

  sjafs subst.2
  sjafsa subst.
  sjafsa verb
  sjafsande
  sjafser
  sjafsig adj.
  sjafsigt
  sjag
  sjagg
  sjagga subst.
  sjajas subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content