SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SJAS ʃa4s, sbst.1, l. SCHAS ʃa4s, sbst.1, i bet. 1 o. 2 m., i bet. 3 r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sch- (ch-) 1916 (: gråschas) osv. sj- 1942 (: springsjasjobbet) osv.)
Etymologi
[sv. dial. sjas, enfaldig l. tafatt människa, straffånge, sjaskig person; jfr sv. dial. gråsjas, gråklädd bonde, sv. slang gråsjas, arbetare som lägger ned gatsten, segelskuta (Thesleff Förbrytarspr. 38 (1912)); till SJASA, v.2; i bet. 2 anslutet till SJASA, v.1 3. Jfr SJASIG, adj.2]
(vard. l. slangfärgat)
1) i (den numera föga brukliga) ssgn GRÅ-SJAS, arbetare som lägger ned gatsten, gatstenssättare (Koch GudVV 1: 384 (1916)).
2) springpojke; vanl. uppfattat ss. elliptiskt för: springsjas. Fogelström Vakna 14 (1949). jfr SPRING-SJAS.
3) (förr) segelskuta använd i lokal fraktfart (mellan Bergslagen o. Sthm). DN 28/7 1918, Bil. s. 3.
Spoiler title
Spoiler content