SJOFELISTISK ʃå1felis4tisk l. ʃof1-, adj.
Etymologi
[bildat till dan. l. nor. sjofelist, rå l. gemen l. vulgär person; avledn. av SJOFEL]
(föga br.) tarvlig l. gemen l. rå. Jag (har) jagat bort Herr Schiwe från min teater, emedan han skrifvit ett sjofelistiskt bref till mig med hotelser bland annat! Strindberg Brev 7: 296 (1889).
SAOB
