SJÅTA ʃå3ta2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. sjåta; avledn. av SJÅT]
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) om kvinna: odugling, stackare, kräk, ynkrygg. Pettersson blef så galen på den stackars lilla sjåtan (dvs. sin fru), så han körde ut henne midt i kalla natten så hon förkylde sig och tog döden på sig. Hedenstierna Jönsson 156 (1894).
SAOB
