SJÅTIG ʃå3tig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. sjåteter, sjådi; avledn. av SJÅT (o. SJÅTA)]
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) som är l. utmärker en sjåt (l. sjåta). Domprosten (i Lund) het Hesslén, som sedan blef biskop, en from men sjåtig gubbe. HylténCavFÅb. 1926, s. 161 (1838).
SAOB
