SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1969  
SJÄLLÄNDSK ʃäl3~län2dsk l. ~län2sk, äv. 4~1, förr äv. SELÄNDSK l. SELANDSK l. SELANDISK l. SÄLLÄNDSK l. SÄLLANDSK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(selandisk (see-) 1663. selandsk (see-) 16581663. seländsk 17681886. själländsk 1879 osv. sällandsk 1846. sälländsk 18461878)
Etymologi
[fsv. siäländsker; jfr fd. siæl(l)andsk, siælensk, d. sjællandsk (i ä. d. äv. sællandsk), t. seeländisch; avledn. av SJÄLLAND]
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från l. på annat sätt har samband med (den till Danmark hörande ön) Själland l. dess invånare. Själländska ögruppen, om Själland o. ett antal nära Själland belägna öar (Mön, Samsö, Amager m. fl.) o. holmar. HTSkån. 1: 207 (1658). (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 37 (1962).
Avledn.: SJÄLLÄNDSKA, f. själländsk kvinna. Weste 2: 559 (1807: Seländska).
Spoiler title
Spoiler content