SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SJÄLLÄNDARE ʃäl3~län2-dare, förr äv. SELÄNDARE, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(seländare 18071886. själländare 1886 osv.)
Etymologi
[jfr d. sjællænder (i ä. d. äv. sællænder), t. seeländer; avledn. av SJÄLLAND]
manlig invånare på (den till Danmark hörande ön) Själland; i pl. äv. utan hänseende till kön. Weste 2: 559 (1807). Bååth Saxo 22 (1902).
Spoiler title
Spoiler content