SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKAL ska4l, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[fsv. skardh, skåra o. d., sv. dial. skal (med tjockt 1), skard; jfr fd. skarth, d. skår, fvn. skarð, nor. skar, skard, mlt. schārt, t. scharte, feng. sceard, eng. shard; till (stammen i) SKÄRA, v. — Jfr SKAR, SKÅR, SKÄLA, sbst., SKÄLE, SKÄRDA]
(i vissa trakter)
1) (bygdemålsfärgat) hack l. skåra o. d. (särsk. i egg). Lind (1738). Möller (1755).
2) dalgång mellan två fjäll l. tvärs över ett fjäll, bergsklyfta, smalt bergspass o. d. VetAH 1784, s. 99. Det vildt storslagna skalet mellan Snasahögarna. TurÅ 1910, s. 429. Liedfeld Tjärbl. 24 (1923).
Spoiler title
Spoiler content