SKALDA skal3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SKALDERI.
Etymologi
[jfr dels nyisl. skálda, dels ä. d. skaldre, d. skjaldre; avledn. av SKALD, sbst.1]
(numera bl. vard.) författa l. skriva dikter, dikta; dels med obj. betecknande dikt o. d., dels abs. Dyrlegd war iag aldrig än, / Til at skalda den til heder, / Som är min och dygdens wän. Rydelius Vitt. 103(1712). Han hade till hedersgästens ära skaldat 4 långa strofer om 8 versrader var. Carlsson KNilsson 304(1921). (Denna melankoliska) ljusspegling .. präglar alltså mitt verkliga skaldande det som börjar på tjugutalet. Malmberg FörfLiv 267(1952).
