SKALKA, v.2 -ade.
Etymologi
[sv. dial. skalka, skålka, skarka, vara yster, skena; möjl. till SKALA, v.2]
(†)
1) refl., om häst: springa ystert, skena. SvForns. 2: 115. The (dvs. hästarna) skalkade sigh alt uth åth Borg holms slätt. Visb. 2: 379 (c. 1600).
2) tr., om häst: i ystert lopp l. sken föra (ngn) i viss riktning. Så skalkade the (dvs. hästarna) honom uth för Borgholms broo. SvForns. 2: 115.
Ssg: (1) SKALK-HÄST. (†) yster häst. SvForns. 2: 115.
