SKALK skal4k, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. -ck)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. skalk, lt. o. holl. schalk; jfr äv. mlt. schalkholt, trä till l. för sparrar?; möjl. etymologiskt identiskt med SKALK, sbst.2 — Jfr SKALKA, v.1]
byggn. (trekantigt) trästycke som anbringas på taksparre l. på bräde lagt längs nedre kanten av taksparrarna o. som uppbär takskägget. VetAH 1746, s. 247.Werner Korsvirk. 83(1924).
