SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKALLA skal3a2, v.3 -ade; o. (i bet. 1) SKALLAS skal3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(-a 1913 osv. -as 1925 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. skalle; avledn. av SKALLE, sbst.3 — Jfr SKALLA, v.2]
1) med huvudet, särsk. huvudets hjässparti l. (i sht) pannan rikta en stöt mot (ngn), särsk. en stöt som träffar honom i pannan l. ansiktet l. huvudets hjässparti l. annan del av huvudet, ge (ngn) en ”dansk skalle”; i abs. anv. o. ss. dep.: slåss med användande av sådana stötar. 3NF 3: 1033 (1925; ss. dep.). I en (boxnings-)match mellan en polack och en italienare blev den förstnämnde diskvalificerad för skallning. STSD 1934, nr 97, s. 13. (Olof) vände på mösskärmen för att kunna skallas bättre. Johnson Se 208 (1936). Hamnarbetare .. skallade poliser. SDS 1942, nr 12, s. 9. ÖgCorr. 1969, nr 10, s. 20.
2) sport. förpassa (boll, särsk. fotboll) i viss riktning gm att stöta till den med huvudets hjässparti l. (i sht) pannan, nicka (se NICKA, v. 4); jfr SKALLE, sbst.3 6. IdrB 1: 78 (1913). Karlsson lade upp en .. luftcentring. .. (Fot-)bollen .. tuchade målplankan, varefter Gunnarsson behändigt skallade den i nät. AB(A) 1916, nr 184, s. 7. SvD(B) 1945, nr 180, s. 14.
Särsk. förb.: SKALLA BORT10 4. sport. till 2: gm skallning förpassa bort (boll, särsk. fotboll). IdrBl. 1924, nr 74, s. 12.
SKALLA IN10 4. sport. till 2: gm skallning förpassa in (boll, särsk. fotboll, i mål); äv. abs. IdrBl. 1924, nr 77, s. 2 (abs.).
SKALLA OPP, se skalla upp.
SKALLA TILL10 4. särsk. till 1: stöta till (ngn) gm skallning. GbgP 1951, nr 254, s. 14.
SKALLA UPP10 4, äv. OPP4. (i vissa trakter, mera tillf.) till 1: klå upp (ngn) gm skallning. SoS 1913, s. 220.
Avledn.: SKALLARE, m.||ig. (tillf.) till 1: person som skallar l. skallat ngn l. har benägenhet att slåss gm skallning. GbgP 1953, nr 90, s. 15.
Spoiler title
Spoiler content