1) med huvudet, särsk. huvudets hjässparti l. (i sht) pannan rikta en stöt mot (ngn), särsk. en stöt som träffar honom i pannan l. ansiktet l. huvudets hjässparti l. annan del av huvudet, ge (ngn) en ”dansk skalle”; i abs. anv. o. ss. dep.: slåss med användande av sådana stötar. 3NF 3: 1033(1925; ss. dep.). I en (boxnings-)match mellan en polack och en italienare blev den förstnämnde diskvalificerad för skallning. STSD 1934, nr 97, s. 13.(Olof) vände på mösskärmen för att kunna skallas bättre. Johnson Se 208(1936). Hamnarbetare .. skallade poliser. SDS 1942, nr 12, s. 9.ÖgCorr. 1969, nr 10, s. 20.
2) sport. förpassa (boll, särsk. fotboll) i viss riktning gm att stöta till den med huvudets hjässparti l. (i sht) pannan, nicka (se NICKA, v. 4); jfr SKALLE, sbst.3 6. IdrB 1: 78(1913). Karlsson lade upp en .. luftcentring. .. (Fot-)bollen .. tuchade målplankan, varefter Gunnarsson behändigt skallade den i nät. AB(A) 1916, nr 184, s. 7.SvD(B) 1945, nr 180, s. 14.
Särsk. förb.: SKALLA BORT10 4. sport. till 2: gm skallning förpassa bort (boll, särsk. fotboll). IdrBl. 1924, nr 74, s. 12.—
SKALLA IN10 4. sport. till 2: gm skallning förpassa in (boll, särsk. fotboll, i mål); äv. abs. IdrBl. 1924, nr 77, s. 2 (abs.).—
