SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1970 SKALLRIG skal3rig2, adj. -are. Etymologi [avledn. av SKALLRA, v.] 1) (i vissa trakter) om person: darrig, skraltig o. d.; jfr SKALLRA, v. 1 d. Gammal och skallrig var han redan då. Högberg Baggböl. 1: 182 (1911). Dens. Utböl. 1: 144 (1912). 2) om fordon: som har benägenhet att skramla l. skaka, skramlig, skramlande; skakande; jfr SKALLRA, v. 1 h. Bergman VSmSkr. 181 (1845). Janzon SvParKonstn. 29 (1884). SAOB Alfabetisk lista skallog skallot adj.1 skallra subst. skallra verb skallrande skallrig adj. skallug skallutt skallört skalm subst. skalma verb Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
