SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKANGLE, n.
Etymologi
[sannol. till (stammen i) sv. dial. skanglog, skanglot, gänglig (se SKÅNGLIG)]
(†) om buskage l. dunge av (unga) gängliga träd; anträffat bl. i ssgn ALE-SKANGLE, om sådant buskage l. sådan dunge av al (VDAkt. 1730, nr 492).
Spoiler title
Spoiler content