[jfr t. skariös, eng. scarious; av fr. scarieux (fem. -euse), av nylat. scariosus, till mlat. scaria, blåsa, skadat ställe, av lat. eschara, ärr, utslag, av gr. ἐσχάρα, sårskorpa (på brännsår), av ovisst urspr.]
(numera föga br.) om växt(del): hinnartad, tunn o. torr. Löken hos Erythronium och Gagea, i hvilken endast basen af 1 blad är förtjockad och nutritiv; de på utsidan blifva tunna och beständigt skariösa. BotN 1874, s. 62.
